det är ju inte jag

ikväll skulle jag bara vilja vara glad, släppa allt och bara försöka inse att man inte alltid kommer lika långt som man hade velat och att man faktiskt måste lära sig att leva med det. tur att jag har josh ritter att lyssna på just nu.. jösses vad jag blir arg på mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0