Hej, förlåt om jag stör igen.

Snart orkar jag inte mer, så enkelt är det. Jag har i 19 år nu, varit på topp i princip hela tiden. Jag har gått ut grundskolan med toppbetyg, gymnasiet med toppbetyg. Hjälpt till hemma har jag också alltid gjort, skött mig bra, bäst. Väntat med alkoholen till 18-års ålder. You name it. Och SÅ FORT skolan slutar, SÅ FORT man inte orkar/klarar av att vara på topp, då får man självklart skit för det. Bam-bam-bam gång på gång, som slag. DET ÄR INTE DET ATT JAG INTE VILL, DET ÄR DET ATT DET BLIR FÖR MYCKET HELT ENKELT.

10 veckor cirkus, har gått sedan jag sprang ut från min skola och tog studenten, 10 ynka veckor, och under dessa veckor har jag faktiskt JOBBAT. Jag har tjänat pengar, jag har inte endast suttit på mitt feta arsle och trott att någon ska komma och knacka på dörren för att erbjuda mig ett heltidsjobb, jag är väl inte dum i huvudet. MEN jag har inte heller lagt ner all mig tid på att söka jobb heller, det erkänner jag. MEN det är inte något jag skäms över, för har man just slutat skolan efter 12 (13?) långa år så kanske man inte har all kraft i världen att slänga sig ut i vuxen och arbetslivet på en sekund. SNÄLLA. Jag...måste...få...andas.

Är det då för mycket begärt att inte måsta ha någon flåsandes i nacken som påpekar detta så fort det går? Är det för mycket begärt att faktsikt få ta en sekund till att andas ut. Är det för mycket begärt att inte behöva ha samma om en ÄNNU värre press på sig att prestrera det bästa som går. Jag är ju för fan bara människa.