03 – Mina föräldrar

Det här var faktiskt svårare än vad jag hade trott. Att skriva om allting. Det känns så självklart i huuvdet men sen när det ska ut så blir det inte riktigt samma sak. Men mina föräldrar i alla fall. De är dessa två människor som har lärt mig livet, på riktigt. Är så stolt över dem och mig som har blivit så pass bra pågrund av hur de har uppfostrat mig.

Min mamma, lotta, men det säger man ju aldrig. En mamma är alltid mamma, tycker jag i alla fall! Hon är en fantastisk person på många sätt och vis. Ett vis är att hon är just det, vis. Eller klok kanske är ett bättre ord? Om jag mår dåligt och pratar med mamma så säger hon alltid så bra saker så att plötsligt känns det ju inte dåligt längre, bara en sådan sak. Och sen är hon ju bara sådär, bra. Vi bor ju inte längre i samma hus men vi gör vårat bästa för att ses så ofta som möjligt ändå och varje gång så känns det lika bra. Ibland nästan som att jag pratar med en kompis, för hon är faktiskt rolig också, min mamma. Det tycker jag är kul! Men mest av allt älskar jag min mamma för att hon alltid finns där, det har hon sagt.



Min pappa, håkan, är den personen som jag beundrar mest i hela världen. Han är en förebild och en otroligt stark person. Finns egentligen inget bra ord för hur jag känner för honom, det sitter på tungspetsen men kan inte komma på det. Det är pappa som jag vänder mig till när något är eller känns fel. För det är en sak som är så jävla bra med min pappa att han vet allt. I alla fall så tror jag det och oavsett vad han säger så tror jag på honom och det låter alltid bra det han säger och då kan jag komma med världens dummaste tankar till honom. Ibland brukar jag undra hur han orkar med att vara så snäll och hjälpsam hela tiden, men det är bara sådan han är. Min älskade underbara pappa!



Så kort och gott, jag älskar mina föräldrar högre än högst!