men snälla glöm mig inte

And I will always be...

Ja herrrrrregud. Vem kunde ana att det skulle kunna göra så ont att leva? Längtar så mycket tills den dagen då jag får känna det där igen, känslan av att vara bara lycklig. Just nu vill jag inte, jag vill absolut inte att det ska vara så här. Vill inte heller upp och jobba om sex timmar.. Kill me before I do


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0