Känner mig likgiltig, tror jag, vet inte riktigt hur den känslan känns, men jag tror att det är såhär. Smärtan smyger sig sakta på i alla fall, det är ingen tvekan om saken. Och här sitter jag och har tre dagar och 23 timmars jobb framför mig, kunde ju inte kännas mer hopplöst.