du kom och gav allt och tog detsamma

Det som en gång var så bekant känns nu så främmande att det skrämmer mig. Det som jag en gång kallade mitt är nu någon annans eller åtminstone inte mitt. Det som en gång fick mig att stå stark får mig nu att tvivla på mig själv. Det som jag en gång förstod varför alla ville ha kan jag nästan inte längre relatera till. En gång hade jag ingen aning om vad som väntade längre fram och nu är det det allt jag kämpar för att komma mig ur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0