you came jumping right after me

Det tar emot, tar emot så mycket att tänka, att känna, att undra, att prata, att le, att inte förstå. Det tar emot att allting är så svårt och att jag inte kan göra mer än att se framåt. Men det tar ju emot, att se framåt. Jag ser bara bakåt. Där helt andra saker tog emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0