Det kommer som ett slag varje gång jag tänker fel och om jag inte
gör något åt saken så blir det oftast värre än så men så länge jag
inte faller ihop så tror jag att jag kommer klara det tillslut, vet ju inte
riktigt när den dagen kommer då det inte gör ont att tänka på, det är 
lika bra att inte fundera så mycket, jag visste ju att det skulle göra 
ont, men jag visste ju redan då att jag inte var ensam i alla fall,
bara lite mer ensam, ibland, men sanningen är ändå att jag
nästan tänker på det hela tiden. I know everything is gonna be alright