though I'll never forget

Då man är uppe alldeles för mycket längre än vad man borde, så börjar man tänka mycket mer än vanligt. Tjugosjunde juni idag, ett halvt år har det gått, ett halvt jävla år, hur kan ens tiden gå så snabbt? Det skrämmer mig så otroligt mycket och just precis ikväll känns det så hårt att det lika gärna kunnat hänt igår. Fan, nu går jag och lägger mig---

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0