åtminstone

jag hatar det här, att gå runt och tänka för mycket. Jag tänker på allt, men egentligen bara på en sak. Var det menat att vara såhär? And still I will never know.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0