haha, ibland är det lite roligt ändå, hur sjukt livet är, eller hur? Jag kan inte annat än att skratta åt det faktum att jag faktiskt råkade bli en av de som inte riktigt funnit rätt människor än. Missförstå mig rätt, jag är självklart evigt tacksam för att fått lära känna många av dem jag känner och just de få personerna ska inte ta åt sig.
Men ändå, att det inte riktigt spelar någon roll om man själv är sådär riktigt jävla bra som människa men inte får det man förtjänar ändå. Jag ska, åh jag hatar att säga att man ska, men nog fan ska jag hitta människor som faktiskt uppskattar mig minst lika mycket som jag uppskattar dem. För det, mina vänner, kan jag inte påstå att jag har gjort än.

tack för inget