Igår kom den, ångesten, värre än på flera veckor. Jag som nästan trodde, eller snarare hoppades, att den hade försvunnit. Men sådan tur ska man självklart inte ha. Kunde inte sova och försökte tänka på andra tankar än de som får mig att kvävas inombords. Gick sådär, sedan somnade jag av ren utmattning av all ångest. Vaknade upp imorse och kände mig mer ensam än på länge, tog med mig kudde och täcke och la mig inne hos jennifer istället. Tänk att bara kunna göra så och så känner man sig inte så ensam längre. Jag vill inte vara utan dig. Just let everyting be ok.