see the fear in my enemies eyes

just nu finns det så mycket att säga, så jag vet egentligen inte vart jag ska börja.. Det enda jag kan starta med att säga är att om du inte tycker om långa inlägg så bör du nog sluta läsa nu. Men snälla, lägg ner lite tid om du kan, jag vill ju bara skriva av mig.

Först och främst vill jag säga att för tillfället är allting ganska blurrigt, det är som ett stort moln som inte riktigt vill lösa upp sig. Det är den här stressen som jag pratar om, som ett garnnystan som man inte kan hitta änden på. vart man än börjar så kommer man inte få ut något av det. Jag tror väl att jag i största allmänhet är en ganska negativ person just nu, bara en sån sak kan ju förstöra allt. Egentligen vill jag vara glad och positiv, vilket jag är i många fall. Men som en smart person sa till mig nyss " Man testas överallt ". Och med det menas att man är aldrig utan någon som ständigt bedömmer en och ska ha något att säga till om. Antingen är det läraren som inte är nöjd med det resultat som man har presterat, en förälder som klagar på att man inte hjälper till hemma och som om det inte vore nog så dömmer man sig själv när ingen annan gör det. Kan man någonsin få vara ifred?

Det andra jag vill nämna denna dystra tisdag är att det var jobbigt på mitt jobb idag. Mest för att chefen var stressad och man kände sig mest ivägen. Stressen ledde i sin tur till nervositet och det ledde till lite väl många fel i kassan. Hur ska man kunna lugna ner sig en stund som då? Vart kan man hitta lugnet att vara sansad och inte trissa upp sig själv? Och hur hittar man det positiva i att återvända? Många frågor, samtidigt finns det nog bara ett svar, ta det för vad det är din dumma idiot. (min mamma säger att jag tänker för mycket och gör allting större än vad det är...)

För det tredje. och här kommer det ämne som troligast ligger många nära hjärtat, lite för nära. Denna jävla skola, är det verkligen nödvändigt eller går det åt massa tid som man egentligen skulle kunna använda till att tjäna stora pengar? Fler frågor. Det jag vet är att jag tycker att läxor är det mest onödiga som finns när det kommer till skolan. Tycker helt enkelt att det är förnedrande att inte ens få vara ledig när man kommer hem från helvetet. En sak är det när det kommer till uppgifter som sträcker sig under en längre tid som man kan jobba på hemma, då kan det vara okej. Men dessa små läxor som man får en till två dagar på sig att göra, det är de som går mig på nerverna. Nästan så att det börjar krypa. Och imorgon är det nationella prov i svenska B. Jag hade hoppats på det högsta betyget i svenska, självklart, men sen skolan började i augusti har jag insett att detta får nog bli en dröm och jag får nöja mig med något annat helt enkelt. Det tråkiga är att detta gäller alla ämnen. Jag känner helt enkelt inte den motivation som jag brukar göra och jag vet inte hur jag ska finna den igen, Men skolan är inte allt och jag är nöjd med det jag får, för seriöst, jag är förjävla bra som ens orkar med skolan överhuvudtaget.

Vad mer finns det att klaga på? Det är just det, varför ska allting behöva vara så enkelt att klaga på. Skulle hellre vilja sitta och berömma massa saker. Men saken är den att det är inte det jag behöver, de sakerna står mig så pass nära ändå, och det behövs inte uppmärksammas här, förutom kanske en puss till allt och alla som faktiskt är värda en sådan.

Småsaker som jag stör mig på just nu, jag kan fortsätta förevigt:
* mitt finfina ritblock som jag har har mina teckningar i är spårlöst förvunnen
* jag har träningvärk trots att jag stretchade
* jag har inte min älsklings dator hemma
* jag har läxor som ligger och väntar på mig i sängen
* provet imorgon....
* att jag inte får bada
* att jag inte har börjat läsa på min svenskaroman
* att jag suger på att tänka positivt

jaja, inge mer nu. Vill inte verka allt för negativ! Jag är en jätte glad och trevlig människa mestandels av fallen, tänkte bara säga det. Och jag trivs ofta med livet, men sedan kommer det svackor som nu, det är ju sånt man får leva med. Tillbaka till läxorna då. godnatt helvetes tisdag. tänkte avsluta med ett tack till min mamma som troligtvis är bäst. eller i alla fall oftast.