den huvudvärk jag fick uppleva i går var en av de värre på länge. Det var inte långt från att jag spydde och det gick helt enkelt inte att hålla sig från gråten. Det är verkligen det värsta jag vet, och magsjuka, så när det nästan blir en liten blandning så kan man ju som förstå att det är toppen av obehaglighet. När man mår så kan jag ju inte säga annat att det är ganska fint att ha en pojkvän som masserar en och försöker få en att må bättre. Och bättre blev det ett bra tag. Men när jag vaknade imorse och insåg att den låg kvar långt där bak i huvudet blev jag arg. Och så fort jag gjorde något som var de minsta ansträngade så började det att dunka så in i helvete. Då bestämde jag att jag borde stanna hemma för att få den att försvinna. Så jag for till pappa och tog en ipren, la mig i världens skönaste soffa och somnade stenhårt i två timmar, vakande några sekunder, somnade om tills nu.

Vågar knappt yttra mig om huvudvärken eller för den delen anstränga mig något alls. Men jag tror att den är borta, mer än så vill jag inte säga. blä på denna äckliga dag! Förutom att jag och min fina gjorde stuvade makaroner och korv till lunch.