I can see me dying

Dagarna går ju bra, det är inte då man tänker som mest. Då fyller jag dem med saker att göra istället, andra saker att göra och tänka på. Men det är såhär, på kvällen, när allt som ska göras är gjort och man inte längre vet vad man ska göra. Det är då det gör ont.

Har i alla fall insett och bestämt att det inte är värt det, inte fan tänker jag lägga ner tid på att må skit längre, det tänker jag inte. Jag kommer låta det ta tid, men inget annat.

Jävla kult sätt att starta året på.

Speciellt när detta är allt man får. Tack för att du finns i alla fall!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0